Utställning
Hasti Radpour
10-25/2

Öppettider:

Vardagar     kl. 11:30-13:00
Helger         kl. 14:00-16:00

Vernissage

Lördagen den 10 februari
kl. 14:00-16:00
Dag Källman, konstnär från Vadstena, inviger utställningen.

Plats: Saab Art Gallery (klicka)

i samma byggnad som Restaurang Terrassen intill Saab i Tannefors, Linköping. Ingången hittar du mitt på framsidan av byggnaden en trappa ner (låga breda trappsteg).
För rörelsehindrade finns ingång på baksidan i slutet av byggnaden där det går att köra ner med bil och släppa av den som har behov, men parkering görs på avsedda platser. Det sitter en ringklocka vid den högra dörren, ring på så kommer vi och öppnar.

Affisch

Skriv gärna ut och sätt upp så utställningen når fler

Hasti Radpour affischLadda ner
Konstnärens CV

Läs mer om tidigare utställningar mm

Hasti_Radpour_CVLadda ner
Filmer

Här kommer filmer från förberedelse samt invigningen att länkas

Hasti Radpour är född 1981 i Teheran, Iran. Hon växte upp i Sari vid kusten av Kaspiska havet. År 2007 flyttade hon till Sverige och bosatte sig i Linköping.
Hon studerade vid Konstakademin i Teheran i sju år, och har en mastersexamen i fri konst. Hasti har en Slöjd- och Designexamen vid Linköpings Universitet. Förutom sitt konstnärliga skapande arbetar hon också som bildlärare på Liljeholmens folkhögskola i Rimforsa.
2019 tilldelades hon Rolf Wirténs kulturpris, Linköpings kommuns kulturstipendium och Lyra-priset.
Hasti har gjort ett antal offentliga gestaltningar så som väggmålningen Samexistens i Vallastaden, Linköping och en målning ovanför entrén till ett LSS boende i Kisa.

Denna utställning heter Inget tillsatt socker
”Jag försöker vara så transparent som möjligt i det jag skapar, vill inte lägga till onödiga tillägg (socker) i form av färg, form för att försöka göra mina konstverk attraktiva. Jag undviker censure. 
Inget tillsatt socker är något vi läser ofta på livsmedels förpackningars. Jag tycker att livet är likt de här förpackningarna. Är det verkligen sant, det vi uttrycker och gör? Kan man lita på det?  Är vi människor ärliga och transparenta med varandra?
Vi ser och hör det brutala som händer runtomkring oss. Ibland lägger man till ”socker” i hur man presenterar mänskliga handlingar, ibland censureras innehållet. Orkar vi se och ta in verkligheten? Eller väljer vi att göra den mer behaglig och lättare att acceptera för att kunna leva i våra sockrade och icke sockrade bubblor.”